Alla dörrar som vetter mot trapphus skall enligt lag vara brandsäkrade. Alla säkerhetsdörrar har i praktiken någon form av brandskyddsklassning. Med brandskyddsklass EI30 menas att lågor inte ska kunna ta sig igenom dörren på 30 minuter, och därmed kunna antända föremål i närheten. Detta är minimikravet på entrédörrar.  Ofta finns högre krav från den som beställer och då kan man hoppa upp till brandklass EI60 som alltså står emot eld i 60 minuter. E:t står för integriteten, dvs tätheten i dörren. I:et i förkortningen står för Isolering, en del av de brandtekniska förkortningar som man använder för klassificering utifrån olika kriterier. I detta fall handlar det om dörrens förmåga att stå emot temperaturer. En annan typ av klassning är A som är en europeisk standard, som i princip är utbytbart mot IE, det vill säga  A60 är samma sak som EI60. Båda klassningarna är vanliga.

En dörrs brandsäkerhet beror följande delar i konstruktionen: Själva dörrens motståndskraft mot lågor, hur dörren stoppar gas  och brandrök, dörrens förmåga att öppna sig, dvs hur gång järnen är konstruerade så att de tål hög värme. Branddörrar måste ibland kunna öppna sig likväl som att de hålls stängda.

En annan vanlig funktion i samband med detta är att vissa branddörrar har egenskapen att självstängas. Vid en eventuell brand ska en mekanism finnas som stänger dörren och förhindrar spridning av eldsvådan. Detta anges med skyddsklass C och testas vid normal temperatur.

Det skydd som är absolut viktigast för brandskydd är förmågan att stoppa rök och brandgaser. Dessa är mest angeläget att stoppa eftersom de skördar flest människoliv. Kolmonoxid är den gas som redan vid låga nivåer kan döda en människa, och den uppstår vid ofullständig förbränning det vill säga när branden inte får tillräckligt med syre, vilket i praktiken ökar när en brand har fått fart. Annars bildas koldioxid som inte är giftigt i sig.